torsdag 28 februari 2008

I was happy...



Om ni tycker om lite annorlunda sortylines i filmer tycker jag ni ska se "Wristcutters: A Love Story". Jag har varit sugen på att se den ett tag. Jag blev intresserad av vad den handlar om. Den handlar nämligen om människor som begår självmord och vad som sedan händer dem. Om någon självmordsbenägen hade sett på denna hade kanske den ändrat sig. För man skulle aldrig vilja sluta där de befinner sig. Det enda sättet att slippa det stället är genom självmord men ingen vill begå det igen för vem vet? De kanske hamnar på en ännu värre plats.

Mikal (Shannyn Sossamon) försöker leta rätt på de som bestämmer för hon menar på att hon inte ska vara där. Enligt henne begick hon inte självmord. Sedan har vi Zia (Patrick Fugit) som när han få veta att hans flickvän också begått självmord, gör allt för att hitta henne. Kommer han hitta henne på andra sidan?

Som titeln säger så är det en kärlekshistoria. Man ser det speciellt i slutet. Jag kan ju inte avslöja hur den slutar, men jag tycker slutet var väldigt bra och fint.
Så se den i dag...eller i morgon ;) Den är värd att ses.
Jag kan erkänna att jag trodde inte den skulle vara så bra som den var. Jag trodde den skulle vara mycket svartare men de lyckades få in mycket fint i något så tragiskt. Det enda jag kan klaga på är de dystra färgerna, men det ska ju vara så, och musiken som spelas om hela tiden. Haha!! Fast till slut diggade man med lite och sjöng nästan med. Hihi!

"Who the hell wants to be stuck in a place where you can't even smile?"

Inga kommentarer: