I was happy...

Om ni tycker om lite annorlunda sortylines i filmer tycker jag ni ska se "Wristcutters: A Love Story". Jag har varit sugen på att se den ett tag. Jag blev intresserad av vad den handlar om. Den handlar nämligen om människor som begår självmord och vad som sedan händer dem. Om någon självmordsbenägen hade sett på denna hade kanske den ändrat sig. För man skulle aldrig vilja sluta där de befinner sig. Det enda sättet att slippa det stället är genom självmord men ingen vill begå det igen för vem vet? De kanske hamnar på en ännu värre plats.

Mikal (Shannyn Sossamon) försöker leta rätt på de som bestämmer för hon menar på att hon inte ska vara där. Enligt henne begick hon inte självmord. Sedan har vi Zia (Patrick Fugit) som när han få veta att hans flickvän också begått självmord, gör allt för att hitta henne. Kommer han hitta henne på andra sidan?

Som titeln säger så är det en kärlekshistoria. Man ser det speciellt i slutet. Jag kan ju inte avslöja hur den slutar, men jag tycker slutet var väldigt bra och fint.
Så se den i dag...eller i morgon ;) Den är värd att ses.
Jag kan erkänna att jag trodde inte den skulle vara så bra som den var. Jag trodde den skulle vara mycket svartare men de lyckades få in mycket fint i något så tragiskt. Det enda jag kan klaga på är de dystra färgerna, men det ska ju vara så, och musiken som spelas om hela tiden. Haha!! Fast till slut diggade man med lite och sjöng nästan med. Hihi!

"Who the hell wants to be stuck in a place where you can't even smile?"

Min vän Chris Boardman

Mannen som spelar heter Chris Boardman. Visst låter det vackert? Jag kollade igenom min lista på MySpace där folk väntar på att antingen bli vänner eller också inte bli det, och där fanns han. Så klart blev han en vän efter att ha lyssnat på den fina musiken. Dessutom har han jobbat med Josh Groban. Han dirigerade orkestern Josh spelade in "Mi Mancherai" med. Coolt! Om ni är intresserade finns den videon här.

Ny header

Jag ville förnya mig så nu kan ni se en ny header längst upp på min blogg. Det blev bara en snabbt hopkrafsad så jag kommer väl byta ut den så fort jag får inspiration för något nytt. Men den passade faktiskt bra färgmässigt med layouten måste jag säga. Och den krånglade inte. Den är i storleken jag gjorde den i. Woho!

För ett tag sedan lade jag upp bilder på Emmy Rossum och Lindsay Lohan i samma klänning. Den som alla gillade mest var Emmy. Jag håller med och det är inte bara för att jag gillar henne och inte Lindsay. Jag tyckte hon bar upp den bättre helt enkelt.

Nu ska jag kolla på Melodifestivalen. Man hade kunnat skippa låtarna och bara haft Hipp Hipp och Björn. De är ju bäst! Ja, Luuk är väldigt bra som programledare med så han får också stanna.

John i Holland

Det var ett tag sedan jag skrev sist men det har inte varit så mycket att skriva om och jag har haft tankarna på andra ställen. Men så för någon sekund sedan hände något som gjorde att jag ville skriva.
Jag fick nämligen ett mail från John Mayer att han ska ha en konsert i Europa. Okej. Det är ju bra. Det är ett framsteg. Men han ska till Holland. Bara till Holland! Han måste komma till Danmark snart igen innan jag blir tosig! Men det är väl ett bra tecken ändå?! Efter hans dumma uttalande att han inte ska ha konserter i Europa längre så kommer nu detta. Kan det inte vara hans trogna fans som har nått ut till honom lite?
Snälla John!! Kom till Köpenhamn snart igen! Åk dit på sommarturné!
Jag bara måste få se honom igen! Han är helt underbar och fantastisk på scen.

"No One" gör sig bättre live

Nu har jag sett Grammy galan. Jag kollade på det igår. Det började ju väldigt bra med Alicia Keys som sjöng "Learning the Blues" tillsammans med Frank Sinatra. Ja, han var inte där på riktigt för han lever inte längre. Men de hade honom på en skärm där han sjöng låten så det blev som en liten duett.
Jag har aldrig varit så förtjust i Alicia's låt "No One", men den var faktiskt riktigt bra på galan. Den gjorde sig bra live. Synd bara att John knappt var med. Jag hade velat se mer av de två tillsammans.

Många av uppträdanden var mycket bra. Förrutom de jag har nämt gillade jag även Foo Fighters. Kul för den tjejen som vann att spela med dem.
Tina Turner och Beyoncé sjöng en låt tillsammans och det var riktigt kul att se. Tina Turner är verkligen en stålmormor.
Sen fanns det de uppträdanden som var tråkiga men då spolade jag så jag slapp se dem. Haha!! Det är en bra funktion.

Jag hade tänkt göra en ny header till bloggen med Grammy tema och en bild från BAFTA men det går inte riktigt. De bilderna jag ville ha kan jag inte hitta. Jag har bara på Alicia Keys och väldigt få med John. Jag hade nämligen tänkt göra med de två, Emily Blunt, Josh Groban och Corinne Bailey Rae. Men jag får kanske tänka om. Hur som helst får den vänta för dataskärmen ska in på reperation. Troligtvis blir det nästa vecka.

5års jubileum

Väldigt länge var låten "Bittersweet" bara en liten trudelutt man hörde i ett klipp med John Mayer och Kanye West men så äntligen kom hela låten. Jag är inte direkt förtjust i hip-hop men Kanye är en av de bättre rapparna och denna låten är bra. Man kan inte annat än att gunga med i rytmen, och sjunga med i refrängen.

I dag är en dag jag alltid kommer minnas. För på denna dagen för fem år sedan såg jag John Mayer live i Köpenhamn. Det var en av de bästa dagarna i mitt liv. Han är grymt bra live! Och kan ni tänka er, han tittade på mig och mina vänner på håll men vi var för dumma för att fatta att det var han innan han stack in på hotellet. Vi förstod det när några tjejer tog bilder tillsammans med honom, men då var han för långt ifrån. Men sen på konserten fick vi platser längst fram och vi fick se riktig magi och kärlek. Den mannen alltså. Han är världens bästa musiker. Nu får han faktiskt komma tillbaka snart. Jag är sur på honom för tydligen har han inga planer på att göra det. Usch!

Ingen vinst för John

Det blev ingen Grammy till John Mayer. Som jag trodde gick den till Justin Timberlake. Den låten är ju inte bra. De bästa i den kategorin var just John och Michael Bublé.
Jag kollade på röda mattan men där var varken Mayer eller Bublé. Lite tråkigt. Speciellt att John inte var där. Jag fick ju inte se honom alls. Så nu hoppas jag att de snart lägger upp en bra version på internet.

Det var kul att Josh Groban intervjuades av Giuliana Rancic. Hon var nästan lite kär. Haha!! Ja, vem blir inte kär i honom? Han är så söt och fantastisk.

Det var också kul att se de fina klänningarna tjejerna hade. Mina favoriter var den som Natasha Bedingfield hade (den såg så fin och framförallt skön ut!) och den Carrie Underwood bar (den kändes lite som något Joss Stone hade kunnat haft på sig). De två var väldigt fina och båda såg sköna och luftiga ut.

50th Annual Grammy Awards i natt

Är det någon som ska se Grammy galan i natt? Jag hoppas man kan hitta den på internet för jag bara måste se den. Det är så många bra artister som ska uppträda och John Mayer och Alicia Keys ska uppträda tillsammans. Wiii!!! Det hade jag verkligen velat se.

Men jag fattar inte alla nomineringarna. Väldigt många känns som gamla. Det är väldigt konstigt.
John Mayer har fått en nominering för låten "Belief". Den låten är jättebra och har en annorlunda text. Det är helt underbar! Jag önskar att han kommer vinna men det känns som han inte kommer det. Jag kan ju bara gissa vem det blir...

Om ungefär en timme börjar E! sända från röda mattan. Det vill jag också se men jag vet inte om jag orkar hela. Annars får jag se reprisen i morgon eftermiddag. Hur som helst så ska jag se det. Jag vill se vad de har på sig och höra de korta intervjuerna. Det är alltid kul.

Den lilla svarta Emmy VS. Lindsay

Jag tycker det kan vara rätt kul när man jämför samma kläder som olika kändisar har haft på sig så jag tänkte ha en sådan duell för första gången.

Det står mellan Emmy Rossum (bl.a. Fantomen på operan) och Lindsay Lohan (bl.a. Mean girls).

Vem tycker du bär upp den svarta klänningen bäst?

Såg ni på Melodifestivalen? Jag såg bara lite och lyssnade på resten från datorn. Komikern Björn var ju bara för bra. Hans dans! Haha!! Och hans fina poesi... Han var go!

Men låtarna var ju kassa som vanligt. Jag hoppades på Amy Diamond för hon har en fin röst, men hennes låt var ju riktigt dålig. Det var synd.

Men hur i helvete kunde Christer Sjöbottengren (mitt smeknamn på C. Sjögren) vinna? Det var som min syster sa. Man kan tänka sig fulla svenska sjunga den tidigt, tidigt på morgonen på Mallorca. Usch! Det var hemskt!

Dear Bobbie

Låten "Dear Bobbie" av Yellowcard hörde jag för första gången i går kväll. Jag föll för den direkt. Den är verkligen söt och vacker. Jag ville leta upp en video så att ni kunde få höra den så jag kollade runt på YouTube. Live versionerna har tyvärr inte med den gamle mannen och låten får inte riktigt samma känsla utan honom även om den ändå är jättebra. Sen fanns det fan-videos med ett hopklipp av bilder, men jag tyckte inte någon gjorde låten rättvisa. Därför valde jag en som bara har album omslaget så ni bara behöver lyssna på låten och inte har bilder att koncentrera er på.

Jag kollade på en live version och där sa sångaren att han hade skrivit låten om sina mor- eller farföräldrar (han säger grandparents, så jag vet ju inte vilka). Hemskt gulligt. Låten beskriver verkligen äkta kärlek. Lyssna, och njut.

Låt Heath vila i frid

Obduktionen av Heath Ledger säger att det inte var självmord men av någon anledning har många människor fått för sig att så kan det inte vara. Han är kändis som dog långt i förtid. Han måste begått självmord. De tror inte man kan stoppa i sig sex olika piller och leva. Eh... Jag vet dem som har ett halvt apotek hemma men de dör inte av alla piller de tar.

Sen en sak som folk inte verkar förstå att tas medicinen med fel dryck kan hemska saker inträffa. Vissa får man till exempel inte ta till kaffe. Men jag ska berätta om några dödsfall orsakade av grapefrukt juice. De tog allergitabletter med juicen och dog. Och det fanns inte som en varning eftersom de inte hade testat den kombinationen. Så nog kan man dö utan att blanda piller och alkohol. Ni skulle bara veta.

Och har ni hört om något som kallas allergisk chock? Ja, det kan också hända. Man kanske inte tål något i tabletterna och får en sådan så att man dör.

Dessutom läste jag på Telegraph att mängden av tabletter i hans kropp inte kan ha orsakat en överdos. Enligt de uppgifterna bara stannade hans hjärta.

Olyckor sker. Sånt är livet tyvärr.
Jag önskar Heath fick vila i frid och att hans familj slapp höra att folk inte tror på att han dog av en olyckshändelse. Det måste vara svårt för dem.

Hur man kan ändra folks inställning

En dag när jag tittade på TV pratade de om filmen "Freedom Writers" och jag tyckte den verkade bra. I morse bestämde jag mig för att titta på den och den var verkligen jättebra. Jag har en tendens att gilla filmer om ras motsättningar som även är sanna. Det var så hemskt att se hur de ungdomarna hade bestämt sig för att hata alla raser utom sin egen beroende på vad de gått igenom.
Jag beundrar verkligen Erin Gruwell (Hilary Swank). Hon ville verkligen få dem att ändra sin syn på saker och ting och hon fixade det! Men hennes man... Usch! Honom blev jag arg på. Visst, jag kunde förstå hur han tänkte lite men man måste ha lite mer förstående än vad han hade.
Det som var mest chockerande var att det var endast den vita killen som visste något om judeförintelsen. Hur kunde de andra inte veta? De måste varit så djupt i sina egna gäng och den världen så det inte visste mycket annat.
Att de fick lära sig om judeförintelsen var hemskt bra. Det gjorde verkligen intryck på dem. Och att de sen fick träffa flera som suttit i koncentrationsläger och sen till sist Miep Gies... Wow! Jag trodde inte ens hon levde. Och hur den ena killen sa till henne att han aldrig haft en hjälte, men hon var nu hans största för att hon gömde Anne Frank och hennes familj.
Denna filmen får en att tänka och kanske även att gråta (jag snyftade när en av killarna läste ur sin dagbok). Den är verkligen jättebra med skådisar som tagit sina roller på allvar.
Och den är alltså baserad på en sann historia. Deras fröken var verkligen underbar som kunde förändra deras liv. Hon gör det säkert än idag med nya elever.

Det är hemskt vad jag bara skriver om filmer. Haha!! Men det kommer ju annat vartefter man hör eller ser något nytt.

Nina - Lady of the Lake

Denna videon bara måste ni titta på. Det är den underbara låten "Phantom of the Opera" men den låter för jävlig. Haha!! Det är en singalong version där många bakom kameran från filmen har fått vara med och sjunga. De är ju inte världsbäst kan man säga. Man kan vara glad att de faktiskt var bakom kameran och inte framför så som de låter. Haha!! Håll till godo.

Sen vill jag prata lite West End Star. Ikväll var det final och Nina vann. Jaaaaa!!! Hon bevisade verkligen att hon passar som Lady of the Lake ikväll. Hon var grymt bra, för att inte snacka om rolig. Haha!! Så ett stort grattis till Nina som ska få spela i musikalen "Spamalot" i London.

Your last regret

I dag när jag lyssnade på Yahoo radion kom en låt jag hörde var gruppen Yellowcard men jag har aldrig hört den låten förr. Den heter "Inside out" och är väldigt bra. Jag kände att jag kunde identifiera mig i texten. Speciellt "If you're lucky I will be your last regret, your only friend".
Den får mig att tänka lite på en kompis och hur vår vänskap gick i bitar. En och en byggde vi upp det igen men sedan hände det en andra gång och jag trodde aldrig jag skulle förlåta henne. Hon fick mig att må jättedåligt och när jag tänker tillbaka på den dagen jag först fick veta allt så kommer jag bara ihåg delar. Jag var liksom helt bedövad och gick i min egen värld. Jag förstod inte riktigt vad som hände. Men hon ljög för mig. Det gjorde riktigt ont.
På ett sätt var det bra att hon gjorde det en andra gång för efter det kom vi närmre varandra igen. Jag var beredd att säga till henne att dra. Jag kunde inte ha en kompis som gjorde så men sen kändes det fel och på något sätt fick vi tillbaka lite av det vi förlorat.
Nu har det gått flera år sedan dess och vi har tappat kontakten där i mellan. Men vi fick kontakt igen och nu pratar vi lite då och då, även om det inte känns som förr. Det är inte samma när man inte träffas ansikte mot ansikte och det är lite svårt när man bor lite längre ifrån varandra.
Jag lämnar er med texten till den braiga låten.

Inside out - Yellowcard

"Here, A little sympathy for you to waste on me
I know you're faking it but that's okay
And I don't want to drag it out
Don't want to bring you down
I never wanted it to end this way

Even if I wanted to
I don't think that I'd get to you
There's nothing I can say to you to make you feel alive again

Here, A little jealousy
I hope you think of me
Hope you wonder where I sleep at night
Cause I feel like I'm inside out
You got me upside down
Maybe I was holding on too tight

Even if I wanted to
I don't think that I'd get to you
There's nothing I can say to you to make you feel alive again

So don't you say goodbye to me
Just turn your back away and leave
And if you're lucky I will be your last regret, your only friend

The two of us we dream like one
The two of us, the two of us
The two of us take breath like one
The two of us, the two of us

The two of us we dream like one
The two of us, the two of us
The two of us take breath like one
The two of us, the two of us

I guess that this is over now
I guess it's called a falling out
But everyday I'm learning how to make it through this life I'm in

Even if I wanted to
I don't think that I'd get to you
There's nothing I can say to you to make you feel alive again

So don't you say goodbye to me
Just turn your back away and leave
And if you're lucky I will be your last regret, your only friend"