You pierce my soul

God fortsättning till alla mina bloggläsare!!

Jag hade tänkt skriva en rad eller två på julaftonskväll, men blev sittande vid TV:n för att se en julfilm för att avsluta dagen. Sen tänkte jag pratat julklappar på juldagen men det blev inte heller av. Jag har känt mig seg och rastlös de senaste dagarna och inte känt för att sitta vid datorn så mycket.
Nu är jag här igen och jag tänkte skriva om två bra filmer jag har sett under julen.

Först ut är Holiday In Handcuffs med Melissa Joan Hart och Mario López.
Av en slump läste jag om den i TV-tidningen och tyckte att den kunde verka kul.
Den handlar om Trudie (Melissa) som ska ta med sin pojkvän för att fira julen ute i en stuga i vildmarken tillsammans med hennes familj. När det sen, samma dag, tar slut kan hon inte åka till sina föräldrar utan sin pojkvän. Därför kidnappar hon en kund (Mario) på caféet där hon jobbar och tar med honom och får alla att tro att det är hennes pojkvän.

Den är verkligen en annorlunda julfilm. Det är svårt att fatta att hon faktiskt kidnappar en främling. Det blir så himla komiskt!
Den är verkligen jättebra och rolig! För er som gillar romantiska julkomedier, är detta filmen ni bara måste se.
Jag har aldrig gillar Melissa i någon annan roll än som Sabrina tonårshäxan. Hon har varit tafatt och en dålig skådis i alla andra roller, så därför blev jag så förvånad av att se denna filmen där hon är jättebra.

Den andra bra filmen jag har sett är ingen julfilm, men den gick på TV den 23 december.
Filmen jag pratar om är Jane Austen's Persuasion (Övertalning). Detta var tv-filmen från 2007 med Sally Hawkins i rollen som Anne.
Den bygger på Jane's sista bok som heter samma som filmen och handlar om Anne Elliot som åter igen får träffa mannen hon älskade för flera år sedan. Har han förlåtit henne för hennes svek? Älskar han henne fortfarande?

Jag älskar Jane Austen. Även om berättelserna liknar varandra är de ändå olika. Man ser alltid hur kärleksparen känner för varandra och undrar om de är bilnda som inte ser det själv. Men det är de nog. Som man säger; kärleken är blind.
Denna filmen var också jättebra och vacker. Jag blir alltid så glad innombords av sånna filmer. Tänk om man levde i en historia som denna... *drömmer*
Jag tycker det är så romantiskt hur de skrev brev om sina innersta känslor för varandra. Sådant ser man inte så mycket av nu, tyvärr.
Jag får väl fortsätta drömma.