I sing you to me

Dags för en recension kanske? Ja, det är det kanske. Och det passar ju bra för igår tittade jag på en film jag kände jag ville dela med mig av.

Jag har inte känt mig speciellt dragen till Australia förrutom kanske omgivningarnas skull. I trailern verkade den vara jättefint filmad men berättelsen verkade tråkig. Hur uppfattade ni filmen efter att ha sett trailern?

Jag kan säga att filmen blev en överraskning. Omgivningarna som jag trodde skulle vara underbart fina var inte det. De var oftast inklippta på en bakgrund så snacka om att man blev besviken. Det syntes ju så väl att de hade klippt in dem. Det gjorde mig verkligen irriterad.

Men historian däremot, den förvånade. Den var riktigt, riktigt bra. Det jag gillade mest med den var att det var pojken Nullah som var själva berättarrösten. Annars är det oftast en vuxen som är det.

Filmen utspelar sig under 30-talet och handlar om en brittisk kvinna, Lady Sarah Ashley (Nicole Kidman), som åker till Australien för att leta upp sin man som är där för att sälja deras ranch. När hon kommer dit får hon veta att han har dött, så det är upp till henne att ta hand om allt som har med ranchen att göra. Till sin hjälp har hon bland annat Drover som spelas av Hugh Jackman.
I Australien träffar hon på en del otrevliga typer och hon får se hur aboriginer bahandlas. Hon fattar tycke för en liten pojke, Nullah (Brandon Walters), och tar honom under sin vinge.

Detta är en sån där film som främlingsfientliga bör se. Har man fortfarande samma värderingar är man dum, för denna filmen berör. Jag menar, när man hör en pojke säga att han är hälften svart, hälften vit och betyder då ingenting. Känner man inget då? Jag känner i alla fall. De är så orättvist behandlade!
Man blir kär i Nullah för han är så härlig och rolig.

Denna filmen är en man bara måste se. Berättelsen är otroligt fin och bra. Jag önskar bara att de hade filmat den bättre.