Dagens bild: Sesame Queen & King

Vilken söt liten familj ^_^

John Mayer - Retired astronaut

Haha!! John Mayer är bara för gullig! Och rolig så klart. Denna videon när han peppar sig själv måste ni bara se. Hihi!!

(Tro inte att han gör detta på blodigt allvar. Det är komedi med glimten i ögat.)

Flaws and All, från hjärtat

Detta framträdandet med Beyoncé måste ni bara se. Jag såg det för några minuter sedan när hon framförde det på The Ellen DeGeneres Show. Ellen sa att det var hennes favorit låt av Beyoncés alla låtar. Jag tycker inte alls om Beyoncé nuför tiden, men tack vare Ellens intervju tycker jag om henne mer. Nu fick man en förklaring till hennes ego så att man fattar det. Men hennes tråkiga wail låtar gillar jag ändå inte. Tills jag hörde denna, för den var bra. Men jag tror det mest beror på hennes framförande, för wow! Hon kände verkligen musiken och texten. Nu är det synd att jag inte hittat videon i HQ för där ser man ögonblicket hennes ögon börjar tåras och sen hur hon gråter. Det är verkligen känslosamt. Hur sjutton lyckas hon hålla rösten i schack när hon gråter?

Dagens bild: Söt Emmy i grön mössa

Jag är så glad! Just nu är nämligen Emmy på Sundance Film Festival, och igår hade de premiären av hennes kommande film "Dare". Tack vare detta har det de senaste dagarna kommit jättemånga nya bilder. Yay!! Och det är inte bara röda mattan bilder, som annars inte är så svåra att få tag på. Utan det är även ett par photosessions där hon ser helt bedårande ut.
Bilden ovan är en av mina favoriter av de bilder som jag sett idag. Hon är så bedårande söt!!!

Dagens bild: Presidenten svärs in

Ett historiskt ögonblick blir dagens bild. Ögonblicket då Barack Obama svors in som USA:s nya president. Tänk bara om han hade fötts hundra år tidigare. Då hade han kunnat vara en av de många svarta slavarna. Platsen han står på i bilden byggdes delvis av slavar, vita huset byggdes delvis av slavar. Obama går till historien. Och att se honom med familjen är så fint. Han ser ut att verkligen vara kär i sin fru, och barnen är hans ögonstenar. Äldsta dottern såg stolt ut över sin pappa. Yngsta hade det svårare. Det är inte lätt att sitta still så länge ute i det kalla.

Jag hoppas det går bra för honom och att han gör bra och kloka val.

PS, I will always love you

Igår läste jag klart "PS, I Love You", skriven av Cecelia Ahern. Fy vad bra den är alltså! Om jag skulle beskriva den med ett ord skulle ordet vara; Wow! Den var så känslosam och vacker.

Men innan jag berättar mer om vad jag tyckte om den vill jag först säga lite om filmen med samma namn.

Jag valde att se filmen före jag läste boken, för jag tycker det känns bäst. Gör man det på det hållet är inte chansen lika stor att man blir besviken på filmen enligt min uppfattning.
Filmen var väldigt fin och bra men jag blev förvånad att den inte var sorgligare. Som alla hade sagt trodde jag att man skulle sitta och stortjuta varannan sekund, men så var inte fallet.
Skådisarna (Hilary Swank & Gerard Butler) var strålande! De valde verkligen rätt för rollerna där.
Utan att säga vad filmen handlade mot slutet, vill jag bara säga att jag är jätteglad att den slutade som den gjorde. Hade det blivit på ett annat vis hade jag blivit sur.

Efter att ha läst boken ser jag nu nästan filmen och boken som två helt olika historier. Det var nämligen mycket som var väldigt annorlunda. Exempelvis utspelar sig boken inte alls i USA och inga är amerikanare. Men mer än det kan jag inte berätta utan att avslöja något ;)

När jag läste boken kände jag mig verkligen som ett med den. Man snyftade ibland åt de ledsamma sakerna som författaren berättade om. Man kände orden in i sitt hjärta. Men bara sekunden efter satt man och fnissade åt något roligt.
Hon skriver precis så man kan känna det. I sorgen kan man finna glädjen och tvärtom.

Det var mycket jag kände igen i mig själv. Som till exempel bara det här att människor alltid ska fråga vad man jobbar med, eller hur det går att hitta ett jobb om man är arbetslös. Det är något jag med hatar! Och det är alltid samma svar och då får man samma blick och känner sig så värdelös.
Jag förstår så väl Holly's känslor och jag kunde bli så förbannad på när andra karaktärer i boken inte ens verkade försöka att förstå! Nog för att de omkring henne hade rätt i det de sa ibland men vissa gånger kände jag mig så sårad. Jag levde verkigen in mig i Holly's karaktär som ni kanske kan se.

Om ni har sett filmen måste ni bara läsa boken, för den är ännu bättre. I boken får ni bereda er på fler tårar. Men jag lovar att det är den värd.

Pat McGee Band recension

Här kommer nu min första recension av en julklapp.

Pat McGee Band - Save Me

Jag har faktiskt hört denna skivan innan men eftersom jag är en sån person som vill att musikindustrin ska överleva köper jag sånt jag gillar (plus att den fanns inte att köpa innan så vad kan man göra åt det när den inte går att köpa i Sverige?). Man får ju inte fina inlays och man kan inte läsa om vilka som skrivit låtarna, spelar instrumenten eller tacken. Ja, ni läste rätt. Jag är en nörd som faktiskt läser allting.

Det är synd att Pat McGee Band inte är så kända för de är väldigt bra. Speciellt deras senaste skiva. Den är helt fantastisk! Men detta är också en väldigt bra skiva.

Jag upptäckte dem genom att lyssna på Yahoo! radion i deras messenger. Då kom låten "Must Have Been Love" och jag föll direkt. Ni som känner till John Mayer kan kanske höra det jag gör, introt är väldigt likt JM's Room For Squares år. Underbart! Videon nedan är just den låten så lyssna gärna. Nu är denna nedkortad så den är en aning annorlunda i slutet, men annars är den samma. Och ja, videon är inte bra så ni ska nog inte titta på den. Haha!!

Andra låtar jag gillar extra mycket på denna skivan är "Now", för jag känner igen mig själv väldigt i den. Inte nog med att den är bra, den blir då extra känslosam för mig. En man kan gråta till när man känner sig nere. Hehe. Sen är också "Don't give up" jättebra. Jag fullkomligt älskar textraden "I'm scared of us falling. I'll never let go of your hand". Så fint! Och den sista jag tänker nämna är "Wonderful". Den har en sån härlig drivkraft. Det är en riktig "köra bil-låt". Jag kan riktigt se hur man sitter i en cabbe och kör runt en varm sommarkväll och bara känner sig lycklig.

Så se till att göra er bekanta med Pat McGee Band, för de är mycket bra. För att få lite blodad tand tycker jag att ni ska trycka play på videon nedan ;)

Bloggen 1 år!!

Grattis bloggen!!

Idag är det ett år sedan jag startade denna bloggen. Inte dåligt.
Fast jag har funderat på att lägga ner den eftersom den har krånglat och fortsätter krångla.

För att fira har jag gjort en ny, fräsch header (som jag knappt fick upp...igen). Ni får gärna säga vad ni tycker om den.
Jag valde att göra på just de personerna eftersom jag ser fram mot vad de ska göra detta året (fast jag vet i och för sig inte om Jessica's film kommer detta året eller senare, men ändå).
Personerna är (från vänster): Michael Weatherly (ny säsong av NCIS snart på TV3), John Mayer, Emmy Rossum (aktuell med två filmer detta året) & Jessica Alba.

Tidigare skrev jag att layouten skulle ändras. Glöm det. Den får nog alltid vara såhär för det funkar bara inte. Jag skulle kunna testa något men så är jag rädd att allt försvinner. Jag har ju haft sån tur med sånt...eller inte.
Och bilduppläggningen funkar fortfarande inte som den ska. Det verkar bara som jag har alla dessa problem. Grr! Blir så jäkla irriterad!

Dagens bild: Jessica tar pyjamasen på premiären

Detta är verkligen en ovanlig klädsel på röda mattan. Jag kan tänka mig att den kommer få många reaktioner.

Hur konstig det än må se ut så gillar jag det faktiskt. Jag tycker det är gulligt att se Jessica i en pyjamasliknande kreation på en premiär. Det ser himla mysigt ut... Ja, inte skorna då, men själva dressen. Men hon platsar inte direkt in bland de andra som är mer finklädda. Det får henne verkligen att stå ut.

Att ens Dolce & Gabanna gör en sådan byxdress är underligt. Jag trodde först det var något event D&G hade där man skulle gå i pyjamas. Haha!! Så fel man hade där.

Vad tycker ni? Är den för konstig för er smak?

Jag vill nu passa på att tacka alla som har kommentrat hos mig angående föredetta The Motorhomes sångaren Mattias Edlund. Jag är väldigt tacksam för att ni ger mig ny information om hans karriär. Jag är verkligen nyfiken hur hans kommande skiva låter.

Tyvärr gillar jag inte "Love is my drug" så hemskt mycket. Jag tycker den låter väldigt likt Melody Club, och de är inga favoriter. Men den blir klart bättre efter några lyssningar, men inte i närheten av så bra som de andra låtarna Mattias har på sitt MySpace.

Bok om Prinsessan Diana

I morse läste jag till slut klart "The Diana Chronicles" av Tina Brown. Fast egentligen blev själva boken utläst sent på kvällen igår. I morse läste jag bara efterordet och en apendix som jag inte orkade igår.

Boken handlar om Prinsessan Diana's alltför korta liv, och tar också upp hennes sista timmar.

Den började väldigt tråkigt. Den hoppade mycket i tiden och kom in på människor som man inte riktigt fattade vilka var. Jag ville helst bara få slut på eländet så att jag kunde börja på en bättre bok men det gick trögt. Sen hände det. Den blev bättre! Men kapitlet efter var den dålig igen. Det var nästan så jag lade ner den en längre tid men sen i nästa kapitel tog den fart igen och stannade vid en nivå jag gillade.

Ett långt tag önskade jag att jag aldrig hade börjat läsa den. Den tog upp en massa jag knappt hört om och som jag trodde var elaka rykten, fast som verkligen verkade ha riktiga fakta. Det kändes som att min bild av henne var så otroligt skev vilket gjorde mig besviken och illa till mods.
Men jag litar ändå inte på allt i boken även om det mesta verkar sant. I boken fick författaren det att verka som att Diana hatade sitt liv med Prins Charles redan när de skulle gifta sig. Jag fick inte riktigt grepp om det. Det var som att de båda aldrig älskade varandra, men ändå skrev hon att Diana alltid älskat honom.

Men efter att sedan ha kommit till slutet och speciellt de två sista kapitlen, så ångrade jag inte längre att jag läst boken. Även om jag nu önskar att jag inte visste precis allt, så ångrar jag inte det som innan.
De två sista kapitlen var så fantastiskt emotionella. De tog tag i mitt hjärta och man riktigt kände med de närmsta som förlorade henne.
Det mest fantastiska Tina skrev var att för första gången i sitt liv ställde Prins Charles upp för Diana. Han gjorde det aldrig i livet, men när hon dog stog han upp mot sin mor och ville bara det bästa för sin föredetta fru. Där såg man det. Hans hjärta var inte helt fruset. Och jag tror att en del av honom faktiskt älskade henne trots allt.

Att sedan dessutom få exempel på hur Diana ändrade deras liv genom att författaren visade hur Drottningen agerade på senare år, på ett vis hon aldrig skulle gjort förr, det fick solen att skina in i hjärtat.

Det känns nästan som att Diana kom till världen för att dela med sig av sin kärlek och empati. För var det något hon aldrig spelade, så var det hennes empati för medmänniskor.
Hon sa att monarkin behövde en förändring för att överleva. Efter att ha läst denna boken tror jag att det var precis det hon lyckades med.

Dagens bild: Rockande sjuksköterskor

Hihi!! Denna roliga får bli dagens bild. Ser ni vilka skådisar det är från Cityakuten? Jo, det är Parminder Nagra (Neela) och Linda Cardellini (Sam). Det där verkar vara en livad tillställning. Där hade jag velat vara med!

Det är hemskt tyst från mig, jag vet.

Nu när det är nytt år och allt hade jag tänkt att i alla fall ändra färgerna här på bloggen. Men det gick inte som jag ville... Fast sen gav jag det bara ett par minuter innan ett Tv-program också, så jag får väl testa lite mer. Men jag hoppas slippa byta mall för då känns det som allt kommer gå fel med min underbara tur.

Lyckas jag inte skall i alla fall headern bytas. Denna kan jag ju inte ha längre *skakar på huvudet*

Så nu vet ni det. Om här ser konstigt ut någon dag eller om här är tyst, då håller jag på som bäst och fixar.

Godnatt!