Och så äntligen fick Kronprinsessan sin Prins och de levde lyckliga i alla sina dagar.
Så hoppas jag att historian slutar. Jag hoppas att de får leva ett långt och lyckligt liv.
Jag missade faktiskt vigseln eftersom jag jobbade den dagen. Men allt från kortegen till valsen såg jag. Och vigseln fick jag inspelad, så den såg jag dagen efter.
Vilken fin tillställning! Lyckan gick inte att ta miste på. Lyckan sken i båda gemålernas ansikten och de smittade av sig så att man själv kände en stor ljuspunkt inne i sitt hjärta.
Det var så fint att de delade med sig så mycket av sin dag.
Det var så charmigt när Daniel grät i kyrkan. Då släppte allt och han var bara lycklig!
Och på tal om charmigt, det var ett bra val med brudnäbbar. De var så duktiga och söta! Speciellt lilla Prins Christian av Danmark. Han är ett charmtroll! Och han är så lik sina föräldrar!
Alla talen under middagen var så fina och uttrycksfulla. Det som satt sig mest i minnet var när Kungen sa till Victoria hur han trodde på henne och hur trygg han kände sig med att veta att hon sedan kommer ta över hans jobb. Man märkte verkligen hur stolt han är.
När man pratar om minnesvärt kan man inte glömma Daniels tal. Han hade allt memoriserat, vilket i sig var väldigt imponerande. Och att han valde att ta en viss del på engelska var så fint! Det var så att verkligen alla skulle förstå hur fantastisk och romantisk Victoria är! Att skriva ett brev för varje dag i en månad då man inte ses... Alltså, det är så fint så jag vet knappt var jag ska ta vägen. Och att han sedan sa att han älskar henne. Det var taget direkt från hjärtat och han struntade i att där var flera tusen gäster och flera tv-kameror. Han talade från sitt hjärta och vågade vara blödig.
Jag hoppas att jag får se Kronprinsessan Victoria vid tronen en dag.
Jag tror hon kommer bli en fantastisk regent.
(Onödigt negativa kommentarer kommer raderas. Jag har fått nog av negativt tjafs kring bröllopet.)